Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 HERTHA
upprätthålla disciplin i gymnasialklasser
med uteslutande manlig ungdom. Den
disciplinära förmågan är emellertid inga-
lunda bunden vid ett visst kön. Dels
bottnar den i personliga förutsättningar:
fasthet och viljekoncentration, egenskaper,
som likaväl kunna förefinnas hos en
kvinna som hos en man, dels samman-
hänger den med förmågan att meddela en
intresseväckande undervisning. Nämnden
delar för övrigt den uppfattning, som lä-
roverksöverstyrelsen uttalat i sitt utlåtande
över löneregleringskommitténs betänkande
att disciplinfrågan torde sättas hårdast på
prov i mellanklasserna.
Huruvida kvinnor över huvud taget
skulle vara lika lämpliga som män såsom
lärare vid gymnasier är en fråga, som
nämnden icke anser sig kunna besvara
med nu tillgängligt erfarenhetsmaterial.
Vad nämnden däremot är övertygad om
är, att kvinnor finnas och komma att fin-
nas, som äga förutsättningar att utöva en
gagnerik verksamhet som gymnasielärare.
Att under sådana förhållanden förvägra
kvinnor tillträde till dessa befattningar
skulle enligt nämndens mening tydligen
vara stridande mot grundtanken av Rege-
ringsformens § 28.”
Nämnden hänvisar i detta sammanhang
till de uttalanden angående kvinnliga lä-
rares lämplighet på gymnasialstadiet, som
på begäran av Akademiskt bildade kvin-
nors förening gjorts av rektorer för en-
skilda goss- och samgymnasier, uttalanden,
som avgjort äro till de kvinnliga lärarnas
förmån.
Nämnden delar icke heller farhågan för
läroverkens feminisering genom de kvinn-
liga lärarnas inflytande och anser, att ”dis-
kussionen i denna fråga rör sig med all-
männa ordalag och icke har något under-
lag av faktiskt påvisbara realiteter”. För
övrigt tror nämnden icke, att kvinnor
komma att söka och vinna anställning vid
de allmänna läroverken i så stort antal,
att man behöver frukta för ett alltför starkt
kvinnligt inflytande, men har icke velat
motsätta sig läroverksöverstyrelsens förslag
att vid varje gossläroverk minst halva an-
talet ämneslärartjänster skall innehas av
män.
Nämnden uppehåller sig icke vidare vid
frågan om kvinnors tillträde till lektorat
vid högre lärarinneseminarium. Mot den
saken hyste icke ens löneregleringskom-
mittén några betänkligheter.
Till de av 1909 års grundlagsändring
berörda tjänsterna hörde icke adjunktu-
rerna vid statens folkskoleseminarier.
Dessa befattningars innehavare tillsattes
nämligen av domkapitlen. Folkundervis-
ningskommittén föreslog emellertid i sitt
1912 utgivna betänkande om folkskole-
seminarierna, att utnämningsrätten ifråga
skulle överflyttas till Kungl. Maj:t. Kom-
mittén tog antagligen för avgjort, att frå-
gan om kvinnors tillträde till tjänster med
kunglig fullmakt skulle vara avgjord före
tillkomsten av den nya seminariestadgan.
Denna är emellertid daterad den 3 juli
1914, och där har frågan om adjunkts-
befattningarnas tillsättande lösts så, att
manlig adjunkt tillsättes av Kungl. Maj:t,
kvinnlig däremot av folkskoleöversty-
relsen. Lärarelönenämnden betraktar med
rätta denna besynnerliga anordning som
ett provisorium och upptar därför bland
fullmaktstjänsterna i fråga även de kvinn-
liga ämneslärartjänsterna vid folkskolese-
minarierna. I likhet med folkundervis-
ningskommittén föreslår nämnden, att vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
