Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En middag under den gamla goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfriga sjöstäder borde aldrig tillåtas att konkurrera; än mindre kunde man lida den otillständiga handel, som den okunnige bonden på Åland och annorstädes begynt att drifva med egna fartyg, sig själf till ruin och hela landet till obotelig skada.
Middagen kunde kallas anspråkslös i jämförelse med förra seklets gästabud, när Åbo akademis rektor förbjöds år 1642 att servera »mer än sex ordinarie rätter utom skinkan». Men ännu återstod att anfalla en jättelik tårta, konstrikt beprydd med stadens vapen och dufvor af kandisocker, samt efter tårtan fikon, mandlar och nötter. Efter slutad måltid sjöngo alla sittande en lång bordspsalm, hvarefter gästerne reste sig och i rad efter rangordningen skakade, bugande eller nigande, värdinnans hand. Därefter förblefvo herrarne sittande i »stugan», som ännu ej blifvit upphöjd till värdighet af salong, och man frambar för dem hvilka kunde konsten finkarfvad holländsk tobak, som röktes ur långa lerpipor. Kaffe, sällsynt och knappt kändt till namnet, kom icke i fråga, men den stora silfverkannan fortfor att skumma af öl, tilldess att de manlige gästerne aflägsnade sig, när tidens sed ansåg aftonmåltiden tillstunda, vidpass klockan sex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
