Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan Törnrosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej hör på den! skrattade gudmodern. Det är ju tre för mycket. Hvad skall du göra med så många fästmän?
– Jag får tranbär, jag får nötter, jag får sviskon, och Isak drager mig på sin kälke till åbacken ...
– Nå då lönar det sig. Så behåll dem alla fyra, min kära flicka! Nog vet jag en af dem, som alltid blir trogen, och det är din pappa.
– Eva är redan så väl försedd, och syster spår att hon aldrig blir rik? smålog den vänliga assessorskan.
– Således aldrig fåfäng, inföll mor Wechter spetsigt.
– Nej därtill är hon för godhjärtad, svarade lagmanskan.
– Och hvem har sagt, att Eva aldrig blir rik? inföll nu gamla Valborg med en trotjenarinnas rätt att också låta höra en egen mening. Afståndet mellan tjenarinna och herrskap var ännu ringa, ty klyftan mellan samhällsklasserna vidgades först under det gustavianska tidehvarfvet.
– Nej hör på Valborg! utropade mor Wechter. Hon spår i händerna, hon.
Syster Forselia, prästfru, anförtrodde hviskande sin granne, att Valborgs moder var en illa beryktad trollpacka, och mormodern hade blifvit bränd som häxa för många år sedan. Hon, Forselia, kunde icke begripa huru syster Merthen kunnat anförtro sina barn åt en person af så illa känd släkt; det går alltid något i arf. Annars ville hon icke förneka, att ju Valborg själf var en duglig och välkänd kvinna; men spådomsanden satt som ett brännmärke i henne från mödernesläkten.
– Nå hvad spår Valborg om barnet? frågade fruarna nyfiket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
