Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helenadagen på Runsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Åbo att klättra uppåt på lyckans stege; alltnog, af rådmannen vardt under årens förlopp en borgmästare, af borgmästaren åter en ansedd och mäktig riksdagsman för Åbo stad. De nu rådande Hattarne hade oförmodeligen sammankallat rikets ständer i December år 1740. Det gällde ingenting mindre, än att besluta sig för ett krig mot Ryssland med anledning af då inträffande politiska konjunkturer, och härom hade nu riksdagen, under ändlösa intriger och partifejder, fortsatt att tvista långt in på sommaren detta år 1741. Åbo stad, likasom största delen af Finland, tillhörde Mössornas parti; man fästade här stor vikt och stora förhoppningar vid sin riksdagsmans skicklighet. Intet under således, att så många af det förnämligare borgerskapet och andre patrioter, som tillbragte sin sommar i staden, med nöje förenade sig om att hedra denne deras riksdagsmans hustru, borgmästarinnan Merthen, med en surpris på hennes namnsdag.
Det var verkligen en surpris för den goda frun. Hon hade varit rest på några dagar till Nådendal, för att uppköpa lärfter till sina döttrars utstyrsel, som alltid borde finnas beredd i ett välordnadt hus, när hon vid sin återkomst anmodades att deltaga i en liten båtfärd till Runsala och där, till sin stora öfverraskning, fann det talrika sällskapet, som mottog henne med redan nämnda bullrande hedersbetygelser.
– Men, käraste syster Heldt, hvad i all världen tänken I på? utbrast den häpna borgmästarinnan, i det hon, omgifven af de yngre bland sina numera nio barn, ej utan möda klättrade uppför den steniga stranden vid sidan af sin väninna.
– Skyll icke mig – skrattade väninnan och bjöd henne armen – det är icke mitt påhitt. Gissar ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
