- Project Runeberg -  Hertiginnan af Finland /
33

(1899) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helenadagen på Runsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Sköna, men grymma Chloë, finna vi er ändtligen lyssnande till turturdufvornas ömma kutter i myrtenlunden? Säg, huru har ni kunnat vara nog hård att så länge beröfva oss öfriga herdar och herdinnor den afundsvärda lyckan af edra olympiska ögonkast?

– Jungfru Eva – utlät sig den mindre känslofulle och mera praktiske handelsmannen – vördiga fru mor och vi andre ha länge väntat er till middagen.

– Ack förlåt, sade Eva vårdslöst; jag har ej hört några turturdufvor, förrän jag hörde sektern. Jag har betraktat örlogskuttern därute på fjärden. Han närmar sig hitåt.

Därute syntes verkligen de smäckra masterna och de hvita seglen af en för sakta västvind framskridande brigg, som styrde åt Åbo. En brigg under segel var en ganska vanlig syn, men just dessa dagar voro oroande rykten i omlopp på flera håll. Man afbidade med otålighet nyheter från Stockholm.

Medan herrarne sågo mot hafvet, var den unga flickan försvunnen. Lätt som ett vindkast i Runsalas ekar hade hon ilat utför kullen, och mellan stammarna såg man skymten af hennes hvita fladdrande klädning. Hon sprang icke, hon sväfvade öfver tufvorna; hon hade som barn varit känd som den mest snabbfotade bland sina jämnåriga. Detta ansåg man, besynnerligt nog, ej som anstötligt ens för en fullvuxen flicka. Det var en fördel och en förtjenst i de många lekarna sommartid i det fria.

Med en ed öfver rymmerskan skyndade två af beundrarne efter henne. Förgäfves. Notarien – eller rättare en del af hans person, den friserade peruken – blef som Absalon hängande i ett träd. Köpmannen, mera ovig, snafvade öfver ett vindfälle, vrickade foten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:39:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertifin/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free