Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Törnrosas födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10. TÖrnrosas födelsedag.
Icke långt från ryska lägret syntes dagen därefter två
officerare till häst från en kulle betrakta nejden med
kikare. Den äldre af desse män kunde vara några och
fyratio år; han var kraftigt byggd, något mörk och med
en hy som icke blifvit skonad af solen. Dessa drag,
på afstånd bistra, blefvo, ju närmare man nalkades, ljusa,
öppna, ädla och ridderliga. Denne krigares hållning
hade något på engång så förnämt och så anspråkslöst,
så befallande och så intagande, att man stannade i
villrådighet, om man framför sig hade en personlighet
hvilken man borde frukta eller älska. Snart fann man
sig efter omständigheterna hafva skäl till det ena så väl
som det andra. Ty denne man, den öfvermodiges gissel
och skräck, den tappres belönare, den redliges vän, den
sårades tröst, den lidandes värn, den förorättades häm-
nare, högt älskad af soldaten för sin rättvisa, sin omsorg
och sin oegennytta, men ännu högre af den fredlige
invånaren, som såg hans skyddande band ständigt beredd
att afvända fasorna af ett olyckligt krig, denne man var
skotten Jakob Keith.
Septembersolen sken med en nästan vemodig skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
