Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Utför branterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 hERTIGiNNAN AF FINLANI)
läst öfver henne, stackare. Sammu är på rymden, jag
vet icke hvar. Jag är nu ledig, och jag skall sörja för
eder.
Valborg gick raka vägen till diakonus Elg. Han
var bortrest sedan en vecka. »De fattiges Elias» hade
många törstande själar och hans syster Paulina många
hungrande munnar att mätta.
- Hvarför har Gud just nu bortskickat honom,
knotade Valborg, just nu, när han bäst behöfdes?
- Gud vet bäst sin tid och sitt råd, svarade hennc
den fromma syster Paulina. Mathias kommer tillbaka i
öfvermorgon.
Stå mig då icke emot! bad Valborg.
- Nej, sade Paulina. Hon gissade väl hvad ärendet
gällde.
Valborg kom tillbaka två dagar därefter, och diakonus
var nyss återkommen. Hans sinne var i uppror; han
hade förnummit Merthens död.
- Magistern vet nu huru det är? sade Valborg.
- Ja jag vet. Hur är det med de fattiga barnen?
- Hvad skulle det vara annat än fattigdom och
elände?
- Jag skall besöka dem.
- Det är ej nog, sade Valborg. De behöfva
en far.
- Jag vill vara för dem i fars ställe. De skola
ej behöfva lida brist.
- Det är ännu ej nog. Den svarte går alla dagar
in och ut i huset.
- Hvem? frågade diakonns förvånad.
- Morianen. Det börjades i fars lifstid, det’ sker
desto mer, när far ligger under domkyrkans golf. Där
den svarte gör. sig ett ärende, står frestelsen för dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
