Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Utför branterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 HERTIGINNAN AF FINLAND
de skola alla blifva lyckliga att få omfamna dig som en
himmelens ängel i deras stora bedröfvelse. Också du
skall blifva lycklig, Mathias: ja, ja, du måste blifva det,
ingen förtjenar det så som du. Gå, gå!
Här var det slut med syster Paulinas latin. Det
var icke mera en liten bäck, det var en stor, strömmande
flod, som trängde mot ögonens stängda dammar. Öm
hon icke genast skyndade ut, skulle dammluckorna
sprängas, och det ville hon icke för allt i världen låta
brodern förmärka. Denna flod hade kunnat bortskölja
hans nya beslut...
Diakonus Elg lämnade verkligen sin bostad i afsikt
att ändtligen utsäga det afgörande ord, på hvilket han
så länge betänkt sig. Men under vandringen till Merthenska
huset rann honom i hågen en tanke, som åter kom
honom att tveka. Var det skickligt, var det en tröstens
budbärare värdigt, att inträda med giftermålsanbud i ett
sorgehus, hvars husfader så nyss blifvit begrafven, och
hvars öfvergifna barn väl minst borde störas med sådana
tankar? Var icke detta att sälja den tröst, som en god
själasörjare alltid borde erbjuda för intet? Ju närmare
han nalkades sitt mål, desto ovärdigare förekom det
honom att inblanda i sorgen sitt hjärtas angelägenheter,
och när han uppnådde porten, hade han beslutat upp-
skjuta sistnämnda fråga till en lägligare tid, men i stället
blifva den värnlösa familjens stöd i allt öfrigt, så långt
han förmådde.
Och diakonus höll ord. Ingen kunde trösta de
bedröfvade så som han kunde det. De förgråtna, sorg-
klädda döttrarna, tjenarne och själfva de små barnen
hvilka lekte så muntert, som om ingenting förefallit, alla
mottogo honom som en kär, gammal vän, och för alla
hade han ett kärlekens ord, en fridens hugsvalelse. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
