Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Hertiginnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 HERTIQJNNM< XV FINLA?«)
sedan två är änka. Hon var en bland dem som flydde
på hösten till Stockholm, men hade nu återvändt till
Äbo med första sjölägenhet. Denna stolta gudmor, som
mer än någon annan älskat, smiekrat och bortklemat
sin guddotter alltfrän barndomen, var nu den enda
som icke kunde förlåta henne. Hon vägrade att mottaga
Keitha inbjudning. Inga föreställningar af hennes vänner,
inga böner af Karin Merthen, som sändes att under-
handla, kunde förmå denna obevekliga fru att återse
guddottern. Hennes vrede var lika oböjlig nu, som
hennes kärlek förut varit svag.
- Jag har varit i mors ställe för Eva, sade hon
till den gråtande underhandlerskan. Hennes mor har
anförtrott henne i mitt beskydd, jag bär ansvaret för
hennes fel, och hon har vågat taga ett sådant steg,
utan att fråga mig!
-~ Men - invände rådmanskan Wechter, som ej
varit lika omedgörlig - syster var ju i Stockholm.
Eva kunde ej vada åker hafret, för att begära
system råd.
- Hon har lärt skrika, och bref går öfrer hat
och land.
- Huru var det, anmärkte rådmanskan spetaigt,
frågade syster farbror Hans till råds, när syster gömde
Heldten i valnötsskäpet?
- Jag hade frågat honom förut; det var andra
förhållanden, syster Wechterl Jag ämnar icke nedlåta
mig att mottaga generalens inbjudning.
Karin återvände med detta budskap.
- Välan, sade Keith leende, hon vill ej komma
till oss; vi måste då gå till henne.
Generalen med sin maka gjorde formliga viiiter hos
de förnämste i Åbo och mottogos med tillbörliga heden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
