- Project Runeberg -  Hertiginnan af Finland /
241

(1899) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Afskedet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AFSKEDET 241


- Gå nu till henne! hviskade Ånna.
Eva sprang ur vagnen och snart hade hon slagit
sina armar kring den skugga, som ännu fanns kvar af
hennes barndoms vårderska, hennes ungdoms beskyddar-
mna. Dörren var icke mera tillbommad, ingen ull i
öronen, ingen is i det förvissnade hjärtat. Åfskeds-
stunden hade sprängt alla bom mar, och för kärleken
smälter den hårdaste is.
Det var ett kort, ett stumt afsked, där endast
tårarna talade sitt vältaliga språk, såsom de talat i
alla tider. När den sista skymten af vagnen försvann
bakom hörnet, såg man Valborgs hvita hufvud sjunka ned
mot fönsterbrädet. Tre dagar därefter fanns hon ej mer.
Vagnen åkte genom folkfyllda gator, förbi många
tårfyllda ögon, svängda hattar och viftande näsdukar
ned till bryggan vid Aura, där en slup väntade, för att
föra hertiginnan till den vimpelprydda galeren Ischora,
kapten Van der Brooken. Fången från den 8 September
1742 mottogs nu som en drottning; kanonerna saluterade,
matroserna mannade rå, den styfve gamle holländaren
mottog vid kommandobryggan den väntade med militärisk
honnör.
Likasom ett eko af denna hedersbetygelse hördes i
samma stund en trumhvirfvel från stranden. Gamle
Mikku hade armbågat sig fram till bryggan vid Wechters
klädesfabrik; han hade uppvaktat vid hvarje nykomlings
kristning i Merthenska huset; han ville nu uppvakta
äfven när dess sorgebarn sade farväl. Ett par ovana
tårar trillade utför den gamle karolinens fårade kinder
och vätte trumskinnet. Pinnarna voro uppstudsiga, de
vägrade göra tjenst; en gosse erbjöd sig att vikariera
i tjensten, men Mikku knuffade honom förargad åt sidan.
Trumma skulle han nu, om det också vore för sista
IG. - II. af Fini.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertifin/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free