Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grängen.
1) Stora o. Lilla, gräg3gen* 2 (gr&tjan) (Nora o. Lindes bärgsl.
s. 59 [1791), Hermelin 1803, GS 2 Ö 31) Hjulsjö sn, Nora o.
Hjulsjö bärgsl. Vstml. : Grängshyttan. Alst bar jag funnit
namnet ingående som första led i detta ortnamn, hvilket år 1591
skrifves Grängeshyttan, en form som tydligt visar hän på ett
fsv. ‘Grangir, ytterligare bestyrkt af det gängse uttalet med
tvåstafvighetsakcent.
2) gräg4gen (Grängien Lotter c. 1750; Grängen Hermelin
1808, Lex. 2: 208) Eksbärads sn, Älfdals hd Vrml. Den hos
Lotteb förekommande formen Grängien är från ljudlärans
synpunkt intressant, då den tydligen återger ett uttal grar/an, alltså
med samma muljering af ng, som enligt Nor. Sv. lm. I: 199
(§ 159) i motsvarande ställning (framför len vokal) uppträder
i målet i Dalby socken, hvilken likaledes är belägen i Älfdals
härad; jfr äfven Lundell i Sv. lm. I: 68. Den noggrannhet,
hvarmed denna dialektform är återgifven, vittnar gott för de
gamla Lotterska kartornas pålitlighet i dylika ting; jfr Gröcken
(Gryggen).
3) (Hermelin 1803) Glanshammars hd Nke; är mig för öfrigt
obekant, dock torde härmed samma sjö åsyftas som den i SGU
Aa 2: 6 under namnet Grängien omtalade, hvilken tycks vara
belägen i närheten af Jälmaren.
Från Dalarna erinras om sjön Grängen (GS 3 Ö 30)
Silf-bärgs sn : Grängshammar ock den å GS 4 Ö 30 upptagna
lika-benämnda sjön. Samma bildning föreligger äfven i
socken-namnet Gränge, år 1531 skrifvet Grange1, nu vanligen
Gran-gftrde. Det synes mig så gott som säkert, att här föreligger
en bildning af trädnamuet gran af samma art som sjönamnen
Gröcken : gryt, Maljen : mal o. s. v., alltså en stam gran(i)g-;
af detta adj. är sjönamnet Grangir en maskulin ock
sockennamnet Grange en neutral afledning på -|a. Mindre troligt är,
att vi här ha att göra med bildningar på -ing-2; jfr det jämtl.
sjönamnet Gränningen. Jag påminner i detta sammanhang
därom, att det gamla sockennamnet Gränge ersatts af den unge-
x) Styffe Un.2 s. 259.
2) Man kunde dock jämföra no. ortnamnet Grong af Granung
(Bygh Th. VSS 1891, s. 188).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
