Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för -ftsen 1. -åsen; Opp&sen Hermelin 1803, GS 3 Ö 32;
Opp-ftsen Schaltz Fellingsbro s. 16 [1851]; Uppäsen SGU Aa
47: 5), icke obetydlig sjö i Fellingsbro sn, Fellingsbro hd
Nke, på gränsen till Skedvi sn Ystml. Sjön har sitt namn
efter en utmed densamma strykande ås; jfr Härsåsen.
Omljuds-formen -äs- återfinnes i Åssings&n, hvars ena hufvudbassäng
utgöres af Oppåsen ock hvars namn visar hän på ett äldre
*jEsing. Här må dock märkas, att enligt uppgift ånamnet på
1600-talet skrefs Essne&n. Formen Opp&sen har sin direkta
motsvarighet i no. gårdnamnet Oppaasen, fno. uppi i Åsi, i Aas
vppi, hvarom se Rygh NG 3: 265.
Oren.
1) (Om Sv. turistfören. årsskr. 1896, s. 274) Kisa sn, Kinds
hd Ög.; tycks vanligen kallas ören (öm); se d. o. 3.
2) o^en (Ören GS 5 Ö 33; Örasjön Tham Sthlm s. 289)
Huddinge sn, Svartlösa hd Sdml., på gränsen till Västerhaninge
sn; kallas enligt uppgift äfVen Orasjön; se för öfrigt Ören 6.
I detta sammanhang erinras om sjönamnen Orhammaren,
Orl&ngen, Örsjön (GS 2 Ö 40), Oresjön (1 V 37), Ortjäraarna
(3 Ö 31), utan att jag därmed bestämt vill säga, att samma ord
ligger till grund för alla dessa namn. Jag tror tvärtom, att
man t. ex. i Örsjön, Ortjäraarna snarast har att utgå från sv.
dial. or ’stenlagd grund* (hvaraf ora ’tät ock stenig
skogsbacke’)1, no. dial. or, ur, urd ’stengrund, stenig mark’, isl. urö
f. ’stenig backe’, alltså ett urnord. ‘urdö- — ett ord som
förekommer t. ex. i de under Orhammaren anförda orden, i
gård-namnet Ordsiell (1535) Häls.2 samt ingår i en mängd norska
ortnamn, hvarom se Rygh NG Indi. s. 83.
Men å andra sidan synes man ha haft en gammal
sjönamns-stam ör-, som bl. a. uppträder i de här ofvan anförda enkla
sjönamnen. Det förefaller nämligen betänkligt att härleda äfven
dessa ur det nämnda urd. Kanske har man här att söka ett
urgammalt sjönamn af ett annars icke uppvisat germ. adj. ’jöraa
(= nord. *ör-) = fslav. jarc> ’häftig, sträf, gr. £töpo; ’eldig o. d.’
af upprepad forfrågan två gånger meddelade, blott det sista uttalet
förekommer. Det är väl emellertid sannolikt, att båda uttalen ännu äro
gängse.
*) Se Rz s. 487, Falkra. s. 77.
2) Nordlander Sv. 1m. II. 6: 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
