Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omständigheter oblik kasus af ett fsv. Styre, gen. ’Styra, vare
sig nu detta utgår från ett "Stiurjan- eller från ’Sturjan-. Det är
naturligtvis så gott som säkert, att dessa namn äro på ett eller
annat sätt besläktade med fht. stiuri ’stark, ståtlig’, got. stiur,
isl. stjorr ’tjur’, sskr. sthåviras ’fast, stark’ ~ sv. dial. stur
’stor’1, sv. dial. no. stur ’trumpen, sorgmodig*, sskr. sthurés
’stark, tjock’ o. s. v2. Men det är icke lätt att säga, i hvilken
betydelse man har att tänka sig sjönamnet. En betydelse
’stör-sjön’ passar ganska bra in på sjön: den är den största inom ett
rätt stort område. — I fråga om bildningen må jämföras Fläten,
Fyllen, Gäfjan, Göljan, Hörnan, Iljan, Ströjan. Om adj. stur ’stor*
ingår i namnet, förhåller sig Styran till detta liksom Flftten
till flat, Fyllon till fulL
Stålvattnet, se Järng&rden.
Stäng-, af sv. st&ng, fsv. stäng, isl. styng f., ingår icke i
några mig bekanta enkla sjönamn. Däremot förekommer det i
Stångsjön (GS 1 Ö 37) samt i namnet å den med sjön
förbundna Stångån Orsås sn Vg.; jfr vidare St&ng&n Og., som
under fsv. tid hade namnet Stang. Om det som
gränsbeteckning använda ordet stång i skånska ortnamn se Falkm. s. 90.
I Norge finnes spår af ett älfnamn Styng enligt Rygh NG 15:
375, ock Stang uppträder där som namn på öar ock halföar enl.
Rygh NG Indi. s. 80. I fråga om betydelsen må för öfrigt
jämföras Bjälken, Drängen, Sparren, Stortron ock därunder
anförda vattendragsnamn.
Stöparen, af allmogen kallad stö8per*n (GS 3 Ö 33)
Sked-vi sn, Finspånga läns hd Ög. Samma stam ingår i sjönanmen
Stöpgrytingen, Stöp sjön (GS 1 V 31, 1 Ö 31 Vrml.),
Stöp-tjärn (1 O 31 Vrml.). Vidare i Staupenn (i staupenn. Or
staupunum), antagligen namn på två småsjöar, som
omnämnas i en fno. gränsbestämmelse från år 12733. I Norge finnas
älfnamn på Staup-, som af Rygh Elven. s. 244 sammanställas
med Stöparen, ock ett gårdnamn Stopen, som Rygh NG
3: 316 ställer till det fno. staup n., hvilket i no. ortnamn
finnes begagnat om forsar ock branter. Detta är naturligtvis
1) Se Xor. Orddubl. nr 263, Karsten Prim. nominalb. 2: 74.
2) Jfr Hirt Ablant s. 106.
3) Se Lignell Ann. nord. Oldk. 1849, b. 147, NGL V. 2: 826.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
