Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning] - Tåkern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påskyndar’, medium ’ilar*. Formellt förhåller sig T&flösingen
till älfnamnet Foysa liksom sjönamnet Funningen till fno.
älf-namnet Funda, na Funna, eller som Rämmingen till fsv.
Reem-ma, nu Rämm&na. Betydelsen är ungefår densamma som i
sjönamnen Skundern, Svarfvaren, Svinnaren. Om sjönamnet
Fy-singen (af ’feusing-) värkligen är besläktat, hvilket dock är
mycket osäkert, vore det naturligtvis närmast jämförligt. I
fsv. har enl. Lundgren Sv. lm. X. 6: 60 äfven funnits ett
personnamn Fesingh, hvilket ingår i ortnamnen Fösingsmåla ock
Fösingstorp; men om också detta är etymologiskt samhörigt
med vårt sjönamn, hvarom jag ej kan yttra mig, ligger det i
alla händelser icke till grund ior sjönamnet.
Hvad första leden beträffar, är den tvetydig. Man kan
tänka sig, att fsv. tä, sv. dial. tå ’bygata, smal väg mellan
gärdesgårdar’ o. d. här ingår; jfr det vanliga gårdnamnet T&by.
I betraktande däraf, att benämningar på kroppsdelar synnerligen
ofta uppträda i våra sjönamn, är det emellertid väl så
sannolikt, att namnet är sammansatt med sv. t&, fsv. tä ’zehe\ Jfr
för öfrigt Tåsjön (OS 1 V 36 2 ggr Vg.).
Tåkern txkdfi (stagnum {mghn 1336 enl. SD IV; T&kera
Tuneld s. 115 [1741], Lotter c. 1750, Broocman 1: 17 [1760],
VetAH 22: 193 [1761], GS 2 Ö 35), stor sjö i Dals ock Göstrings
b:der Ög. Den är belägen på stora slätten ock mottager endast
små tillopp, är för öfrigt mycket grund ock vattnet så gott som
stillastående1. Sjön är enligt meddelande från orten synnerligen
dimmig. Namnet jrnghn bör helt säkert, såsom också Noreen
gjort (Språk o. stil 2: 124), sammanställas med isl. f>oka,
fsv. thoka ’dimma’, hvilket ord enl. Danell Nucköm. s. 125
ännu kvarlefver i trakten kring Tåkern under formen tåka f.
Samma härledning af |>ughn har äfven jag sedan åtskilliga år
tänkt mig. Hvad ghn beträffar, vågar jag ej afgöra, om det
beror på ljudlig utveckling af kn (jfr liknande fall Nor. Aschw.
gr. § 267 anm. 3) eller om fmghn förhåller sig till f)oka
unge-för som isl. hruga till hroki, is), mugi ’hög’ till sv. m&ka m. fl.
ord. I senare fallet bör naturligtvis den yngre formen T&kern
snarast betraktas som en ombildning i anslutning till t&ka
1) Närmare detaljer om sjön ger Tham Link. s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
