Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ösarehytta1. Samma namn ösaren bäres äfven af en numera
obetydlig sjö i Valbo sn Gästr. (4 Ö 29), efter h vil ken äfven
en ett stycke därifrån vid sjöns forna strand belägen gård
kallas Ösaren. För öfrigt erinras om Ösan, å i Vg. (hvarorn
se Östen), Ösze watntresk (1570), nu Östvattnet, Ångermani.*,
Ösesjön (GS 4 Ö 294Gästr.) ock Össjön (1 Ö 39, 3 Ö 38), utan att
jag därmed vågar etymologiskt förbinda alla dessa namn. I
Norge kallas runda bukter ofta Ansa, af fno. ausa ’skopa, skål’;
de ha således namn efter sin form. Rygh NG 3: 206 auser det
äfven möjligt, att ett fno. älfnamn Ansa kunde ha existerat; jfr
för öfrigt det nyss nämnda svenska ånamnet Ösan. Hvad un
Ösaren vidgår, finnes i sjöns gestalt intet som hindrar att
härleda namnet ur ett ord motsvarande isl. ausa; jfr jtl. ausa ds.
Här förelåge alltså ett jämförelsenamn af samma art som t. ex.
sjöuamuen Kitteln, Värpeln o. m. a. Dock tror jag, att den
riktiga härledningen snarare bör sökas åt ett annat håll. Det
kan t. ex. framhållas, att i Norge ett älfnamn Osa förekommer
(Rygh NG 14: 3). Ar kanske Ösaren en afledd form af denna
älfnamnsstam?
Ösmaren ö3smam2 (ésmäri) (Hermelin 1802, GS 6 Ö 31)
Bro sn, Bro o. Vätö skeppsl. Uppl. : (?) Ösby. Akeenten visar,
att senare leden är Maren såsom i t. ex. de likaledes uppl.
Id-maren, Rönmaren (men icke Lommaren!). Den första leden
kan ju ställas till ösaren; dock torde i så fall namnet icke
åsyfta att återge det totalintryck, som sjöns konturer
åstadkomma. Emellertid gifva gårdnamnen Ösby, Väsby ock
Söderby anledning till den förmodan, att här helt enkelt föreligger
rn sammansättning med väderstrecksbenämningen öst(er), hvars
t iuterkonsonantiskt bortfallit. Namnet betydde alltså
’Östersjön’ ; se för öfrigt under Vidöstern.
Östen. ,
1) ös^n2 (Yster VGL IV. 11: 3; hdskr. H: Yrst, L, N
Irster, Q: Isker3; Östen Tuneld s. 170 [1741], Bergman Vadsbo
s. 27 [1757], Hermelin 1807, GS 1 Ö 34), stor sjö i Svänneby.
Tidavads, Odensåkers, Horns, Värings, Flistads s:uar, Vadsbo
hd Vg.
*) Norask. ark.^ 1: 410.
2) Nordlander Angerra. fiskevatten s. 30.
3) Schlyt. VGL s. 291.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
