Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anmärkningar om sjönamnens ålder, utbredning o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förbindelse stående älfvar. Särskilt märklig är parallellen
Aurr-Yija.
Dylika namn tala ett märkligt språk. De tyckas nämligen
peka hän mot tider, då här i Norden talades ett språk, som
icke ännu kan betecknas som nordiskt, ja icke ens germanskt,
utan som bär ett drag, hvilket man åtminstone hittils ansett
utmärkande blott för det indoeuropeiska urspråket. De
lemna också i sin mån ett stöd för uppfattningen om att värt
folk sen uråldriga tider haft sitt hemvist här i Norden.
Vi gå därefter att anföra några exempel från den i afd. II
lemnade framställningen af de afledningsändelser, som varit
produktiva vid bildningen af sjönamnen.
Så torde det få anses som säkert, att suffixen -ir (urnord.
-iaa) ock -nir i litterär fsv. tid icke varit ordbildande. Men
då analogisk ombildning af gamla namn kan ha ägt rum (se
under II C 1 a), är icke detta kriterium pålitligt. Om däremot
dessa bildningar på -ir i stamvokalen uppvisa i-omljud, har
man rätt att påstå, att de uppstått före den tid, då i-omljudet
upphört att värka — alltså före slutet af vikingatiden. Från
förfornsvensk (urnordisk) tid härstamma alltså namn som
Brmn-gir, ‘Beellir, ‘Hyllir, Lyghnir, ’Lseghir, ‘Snytir, ‘Ssennir, ‘Yxnir
o. s. v. (se II A 2 a ock b). I namnen på -ir utan omljud.
såsom fno. ‘Aspir o. 8. v., föreligga väl i allmänhet
nybildningar; i vissa fall torde saknaden af omljud bero på att
afled-ningen -ir föregåtts af en vokal1. Ett sådant namn som t ex.
‘Basrkir måste — om det sammanhänger med björk —
härstamma från förlitterär tid, en fsv. nybildning borde ha lytt
‘Bimrkir eller ’Biorkir.
Långt tillbaka i förlitterär tid måste de namn förläggas,
som innehålla stamkonsonanten n af de n-stammar, som för dem
ligga till grund. Se härom utförligt under KYännaren, där bl. a.
sockennamnet Evänum (: älfnamnet éKvröjm?) omtalas, samt
under Vismen (jfr Visnem : älfnamnet *Visa?) ock Visnaren. Om
dessa namn äro rätt tolkade, böra de till sin uppkomst
jämföras med t. ex. isl. bima : fht. béro ’björn\
Hvad som gäller om bildningarna på -jaR torde i
hufvud-sak gälla om dem på -jan.
Se Sievers ofvan under afd. II citerade uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
