Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anmärkningar om sjönamnens ålder, utbredning o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med de talrika nordiska diminutiv- ock smeknamnsbildningarna
på -se, hvilka tydligen tillhöra en ännu omkr. år 1000 (ock i
fråga om nomina propria rätt mycket senare) fullt lefvandc
ord-daningstyp. Ålderdomligare förefalla de på -r, ock -t samt
framför allt kanske de på -n, sådana som sjönamnet f>ughn,
älfnamnen Dumn, Gimn, Oghn (= fno. Ögn)1, ‘Rotn, ’Varn,
*Visn, hvilka efter min mening härstamma från en tid, som
ligger före den, då man kan tala om ett speciellt
skandinaviskt språk häruppe i Norden. Jag ser här snarast förnordiska
bildningar.
Såsom exempel på svenska flodnamn, hvilka på grund af siu
bildning måste betraktas som urgamla, kunde man anföra det
Strö (= fsv. gårdnamnet Strö), som ingår i Strol&ngen, urgerrn.
Strauö (== gr. pori, se afd. I, s. 582). Men härvidlag bör man
noga märka, att ett dylikt namn måste uppfattas som ett gammalt
appellativ för ’ström, flod’, hvilket ju kan ha lefvat kvar i
urnordisk tid ock tillhört det från ieur. tid nedärfda
ordförrådet. Själfva namnet behöfver alls ej ock har säkerligen ej
häller samma höga ålder som appellativet. Det är identiskt
med ett ieur. ord för ’ström’, ‘srauä (= sskr. srava, lit srove).
hvilket appellativ äfven använts som namn på Volga, som kanske
varit det indoeuropeiska urhemmets hufvudflod, hos Ptolemaens
kallas floden Pa (<- ‘Ta-/a)2. I alla händelser var det icke
i går som ordet förekom som beteckning för ström här i Norden.
Samma synpunkt bör nödvändigt äfven anläggas i fråga om
andra namn, där man kan misstänka appellativiskt ursprung,
t. ex. VsBtur o. d.
Af denna kortfattade redogörelse framgår sålunda, att ett
synnerligen stort antal måste härstamma från en tid, somlig»
ger före den historiska fornsvenskan. De olika
bildningarna af detta slag äro uppräknade under II A.
Om vi nu se till, hvad de af sjönamn bildade gårdnamnen
ha att lära oss i fråga om de förras ålder, ha vi först att erinra *)
*) Se Ogan. Namnet omnämnes ej II, s. 34 bland de fsv.
älf-namnen på -n. Jfr dock Nordlander Sommarstudior i Medelp. s. G (Sv.
tur.-för. vägv. nr 27).
2) Se Sclirader Urvergl. u. spracbgesch. s. 633. En växelfonn på
germ. -jö är ty. die Streu, biflod till frankiska Saalo, fht. Strowa,
Strewa (Much IF 8: 288).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
