Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kort. Strindberg förstod också att skaffa sig en viss
fördel av detta sitt försök på prästbanan. Ty när
fadern en gång tyckte, att August borde gå i kyrkan och
höra en god predikan, svarade sonen: »predika kan jag
göra själv», och därtill var ju intet att invända.
Naturligtvis hade han redan i skolan blivit en
bokslukare. Det är märkligt att han den tiden icke tyckte om
vers. Icke heller tyckte han om romaner med ingående
skildringar som Walter Scotts. Han synes mest ha
älskat fantasirika, känslofyllda romaner med social
bakgrund. Ty han slök Eugène Sues Den Vandrande
Juden och redan tidigare Emilie Flygare-Carlén,
medan han icke kunde med kvinnosakskvinnan Fredrika
Bremer. Shakespeare läste han fullständigt (i översättning)
redan som ung, men hans beundran var insprängd
med ganska mycken kritik.
Särskilt politiskt intresserad var han ej under sin
skoltid, men i den mån han var det, var han liberal och
skandinav. Han gladdes åt representationsreformens seger
och deltog varmt i den allmänna sympatin för danskarne,
när de stredo den ojämna kampen mot tyskar och
österrikare om Slesvig.
År 1867 blir Strindberg student och reser till Uppsala.
Men där vantrivs han alltigenom. Upplandslätten fann
han ful, och han drogs tillbaka till sin kära
Stockholmsnatur med stark och smärtsam längtan. Den
gammaldags småstaden var ingen omgivning där hans ande
kunde finna luft, det gammaldags universitetet lika litet.
Med förakt konstaterade han att professorerna icke
kunde engelska. Boströmska filosofien, vilken då
behärskade Uppsalas tankevärld, måste med sin konstruktivt
teoretiska idealism, sitt förakt för erfarenheten och sin
vrede mot demokratin egga hans upprorslynne. I det hela
stod Uppsala universitet vid denna tid ovanligt lågt. Men
även mot Uppsalas bortgångne store män kände sig
Strindberg, åtminstone enligt vad han själv senare påstår,
redan då upprorisk. Han kritiserade både Geijer och
Atterbom. Han läste den senares Svenska Siare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
