- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
37

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

diskuterade brännande frågor, särskilt samhällsfrågor. Han
älskade himlastormandet i Byrons Manfred (Don
Juan
tyckte han däremot icke om — den var
beskrivande poesi, ej drama), och huvudrollen i Schillers
revolutionsdrama Rövarne hade han nödvändigt velat
hava till debutroll. Där Schiller icke var revolutionär,
hade han föga sympati för honom, och Goethe ogillade
han enligt egen uppgift därför att denne var ästet. Det
är eget att se hur han kritiserar den sentimentale,
ästetiske, nervsjuke Werther, tydligen därför att denne var
så otrevligt lik honom själv. Hans intryck av Shakespeare
var starkt, och den kritik han tidigare ägnat denne
tycks vara övervunnen. Att han en tid älskade
Oehlenschläger berodde väl på den böjelse för romantik han
innerst hyste; att han i jämförelse med denne föraktade
Tegnér berodde väl närmast på hans oppositionslust.
Med hänförelse fördjupade han sig i de på en gång
fantastiskt ideala och revolutionärt samhällskritiska verken
av Victor Hugo. Härtill kommo nu den unga norska
litteraturens mästerverk, främst Björnsons och Ibsens
dramer. Ett lämpligt sällskap fingo dessa i Brandes’
politiskt-filosofiskt-litterära kritik, vilken just hävdade att
litteraturen skulle diskutera nutidsproblem. Det är ock
märkligt, att Kierkegaard med sin lidelsefulla religiositet,
sitt angrepp på den bestående kyrkan och sitt hänsynslösa
helhetskrav ytterst starkt ingrep i Strindbergs
själsliv. Han kände sig vid läsningen av dennes böcker än
hänförd, än förtvivlad men alltid gripen in i roten av
sitt väsen.


*





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free