Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så småningom fick han ock ett nytt drama färdigt.
Efter flera fåfänga brottningar med ett fornnordiskt
ämne (Blotsven) åstadkom han ett korthugget, sammanträngt
drama från brytningstiden mellan hedendom och
kristendom, Den Fredlöse. Det är på prosa liksom
Fritänkaren. Den kärva isländska stilen passade
märkvärdigt nog Strindberg; stycket står avgjort över hans
föregående. Dess huvudperson är en av de starke män,
som vilja leva utan all gudatro, utan allt stöd från ovan.
Mest hatar han kristendomen. Han böjes till sist, och
hans sista ord är »Gud». Men stycket innehåller ock en
dom över de kristne, som röja vild mordlust i all sin
fromhet. Även här utspelas en konflikt mellan far och
barn, ehuru Strindberg denna gång så till vida överskylt
likheten med sina egna upplevelser att han låter det
upproriska barnet vara en dotter. Fadern i dramat,
Thorfinn, är isländare, Strindberg talar ock i sina
själbiografiska böcker om sin egen fars isländarnatur.
Märkligt är att här för första gången det livsproblem skymtar
som sedan skulle bli ämnet framför andra i Strindbergs
diktning: brytningen mellan man och kvinna; det skymtar
både i förhållandet mellan Thorfinn och hans hustru
och i kärleksdramat mellan dottern Gunlöd och hennes
älskade. Allt slutar dock med försoning.
Hans enskilda liv var lika rikt på slitningar som hans
drama.
Hösten 1870 hade Strindberg av fadern inackorderats
hos en rektorsänka Lindgren (Ö. Slottsgat. 22), som tycks
ha hållit ett om möjligt ännu bättre bord än det förra,
av honom så prisade matstället. Men där fanns ock
mycket som förströdde. Där fanns några unga damer, och i
en av dem vart Strindberg kär; det var hans åttonde
kärlek, säger han; även denna vart olycklig, eftersom
föremålet redan var förlovat. Eljes intyga hans gamla
Runabröder att han slog mycket an på damerna. Med det
kvinnliga umgänget konkurrerade kamratlivet. Strindberg
uppgiver i sin självbiografi att han drack mycket;
han skildrar sig överhuvud som ganska utsvävande under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
