Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
telegrafkommissarie Nyström, en löjtnant Lundin
samt Strindbergs bror Axel. I kretsen diskuterade
man så som endast unge, intellektuellt vakne män
kunna diskutera; man vände ut och in på alla nedärvda
ideal, man kritiserade sönder alla tröstande men falska
föreställningar om livets och människans godhet, man
sökte att cyniskt men ärligt se verkligheten i ansiktet.
Strindbergs eget stående slagord var: »Nytt ska det
vara!» Men under allt detta kritiserande miste
Strindberg i ännu högre grad än förr det mått av hopp och
tro han krävde för att kunna dikta.
Vid denna tid gjorde han bekantskap med en bok,
vilken just passade hans stämning och för flera år framåt
skulle starkt påverka hans åskådning: den tyske
tänkaren Hartmanns Det Omedvetnas Filosofi.
Hartmann är jämte Schopenhauer pessimismens främste
filosof. Han tvivlar ej blott på Gud och det eviga livet
utan ock på den jordiska lyckan, utvecklingen framåt.
Detta var något för Strindberg. Helt antog han dock
ej den nya, alltförnekande och intelligensaristokratiska
läran. Han säger själv att den grumlades av hans
religiöst idealistiska uppfostran och av hans medfödda eller
förvärvade klasshat mot aristokratin. Under 70-talets
återstående år kan han varken sägas vara religiös eller
irreligiös. Likaledes kan han varken sägas vara
demokrat eller antidemokrat. Frisinnad var han av natur
och vana, men han hade ock redan tidigt röjt misstroende
mot massan, och denna misstro hade stärkts genom
läsningen av Toquevilles kritik, ur frisinnad synpunkt,
av Demokratin i Amerika. Allt som allt var
Strindberg vid denna tid närmast en radikal tvivlare.
Hans affärer voro i ett hopplöst tillstånd. Lånat hade
han gjort på flera håll i tillit till sitt dramas framgång,
nu saknade han alla möjligheter att betala. Något nytt
måste han återigen försöka för att förtjäna sitt bröd.
Efter ännu ett fåfängt försök vid teatern — denna gång
vid ett större landsortssällskap, i Göteborg i november
1872 — mottog han våren 1873 anbud, som man väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
