Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reflexer. Kaskaderna därute vid brotten visa sig då och då,
men äro nu rosenfärgade. Havet har samma ton som luften.
Det hela är som en enda stor himmel.
Kvickheten i det första lilla utdraget är lika livsfrisk
och oförskräckt som bild- och färgglansen i det andra.
Författaren gör själv icke någon affär av någondera
utan fortsätter skildringen raskt men icke ansträngt.
Satserna äro korta, klara, formade utan en skymt av
skrivbordsmöda. Samtidigt är dock stilen egenartad.
Praktisk erfarenhet har lärt författaren sjötermerna,
som han nyttjar halvt skämtande, halvt karakteriserande.
Den låtsat lärda och sakligt skildrande tonen i
Sandhamnsbeskrivningen bildar en ironisk motsats till
innehållets tokerier. Natursceneriet i det andra stycket
röjer målarens öga, språkformen diktarens rytmiska
sinne. Tingen nämnas vid deras rätta namn, men en
medfödd skönhetssmak vänder ovillkorligt ögat till de
vackra tingen och gör tonen hänförd, när de nämnas [1].
I slutet av 1873 erhöll Strindberg anställning i Dagens
Nyheter. Han sköter dansk-norska avdelningen, refererar
riksdagens förhandlingar, skriver om teatern samt
ibland om böcker och konst. Till en början fängslade
arbetet honom. Det var omväxlande, och det ställde
honom i brännpunkten av samtidens liv. Vardagens små
men för deltagaren intressanta tilldragelser lika väl som
tidshistoriens världshändelser surrade ständigt kring hans
öron, där han satt i sitt redaktionsrum. Men mycket
snart fick han känning av tidningslivets andra sida.
Strindberg kunde ju endast skriva, när han fick uttrycka
sig själv, men knappt någon av pennans män har
därvidlag så liten frihet som tidningsmannen, allrahelst den
underordnade. Tidningsmannen måste taga samtidens
personligheter och meningar på djupt allvar, måste taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
