Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veta, men han känner den ej, och så kommer till sist
domens dag — men denna blir även försoningens. Man ser
lätt att det är sin egen ställning till diktarne av den äldre
skolan Strindberg här tecknar. Han känner och tror att
det är hans personliga idealism, ej någon brist på
idealism, som bragt honom i vanrykte, och att han i motsats
mot de gamle verkligen blickat in i diktens hemlighet.
Men hans sinnesstämning mot dem är nu bräddad med
försonlighet. Typiskt är ock att Gillets hemlighet till
sist befinnes helt enkelt vara tron, den religiösa tron.
Att den nye åldermannen Jacques även undantränger
sin far, däri ligger kanske ett minne av Strindbergs
alltjämt oförsonade brytning med fadern. Hans unga
kärlekslycka återspeglas klart i behandlingen av kvinnorna.
Både Jacques’ hustru och Stens älskade skildras som
kärleken och offervilligheten förkroppligade. Blott en gång
far över de båda unga älskandes kärlekshimmel en
oenighetens kastvind — ett förebud om stormen, som skall
komma.
Redan i följande drama, Herr Bengts Hustru (1882),
kännes stormvarslet starkare. Det handlar om en ung
kvinna, som förtrycks och misshandlas i ett kloster, tills
riddar Bengt kommer och befriar henne, liksom
Strindberg befriade sin hustru ur hennes äktenskap. De
förenas i jublande kärlekslycka. Men redan på bröllopsmorgonen
skymtar ett strömoln. Hon har varit glömsk på ett
sätt som sårat hans ordningssinne. Steg för steg komma
tvisterna. Mannen för nyttans talan, hon skönhetens.
Han går upp i sitt arbete och sina bekymmer, i vilka han
ej inviger sin hustru. Hon känner sig försummad. Han
älskar henne med en kärlek så slavisk att den väcker
hennes förakt, samtidigt som hans lidelse, då han blir retad,
växer så vilt att han till sist vill slå henne. Brytningen
kommer, då — alldeles som för Strindberg själv — en
dotter föds och ruinen är över huset. Men när hustrun
söker sig en starkare man, får hon i en blink känna på
den där starkes sinnligt brutala själviskhet. Bengt och
hon föras åter samman, ty de känna att kärleken lever,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
