Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»de gamla idealen» och verkligheten i hela dess oändliga
rikedom — alldeles som Strindberg själv; dels därför
att han vill föra konsten ut i livet och in i hemmet —
det är 80-talets demokratiska konstideal.
På senhösten finna vi Strindberg i Paris. Där hade han
nu som förra gången svårt att trivas. Han fann som
många andra nordbor att fransmännen saknade sinne för
bekvämlighet i hemmen. Han har godlynt skildrat sina
vedermödor i en artikel kallad Marthas Bekymmer
(tryckt i tillfällighetsskriften Från Seinens Strand
1884) [1]. Först bodde han i Passy, alltså i Paris’
utkant, där han säger att han för första gången lärde sig
hata storstaden. Sedan flyttade han ut till Neuilly, där han
bodde vid en trädplanterad gata, stor som ett torg
(omtalad i inledningsdikten till Sömngångarnätter),
och i bostaden hade något så oskattbart som en kakelugn,
vilken dock gav föga värme; antagligen är det därför
han i Dikter — Landsflykt VII — talar så hänfört
om Sverges kakelugnar. Han sökte få svensk mat —
ett utslag av hans patriotism som ju var vederbörligen
naturenligt — men lyckades varken få ärter till torsdagssoppan
eller dill till dillköttet i Paris. Han fick först
godsakerna hemifrån till julen, då han ock lyckades i
Paris uppbringa en svensk gran — i en blomkruka.
I Neuilly gjorde han två märkliga bekantskaper: två
av de store norske diktare han beundrat, Björnson och
Lie. Dem har han tillägnat sina Sömngångarnätter.
Han hade först råkat dem i Paris — med
Björnson hade han redan förut brevväxlat — sedan sökte
de upp honom i hans hem i Neuilly. Lie älskade han
genast och höll ut därmed hela livet, ehuru han fann
något farligt även hos denne, och det just i älskvärdheten:
något hypnotiserande. Men vida starkare reste
sig hans ömtåliga rädsla för allt beroende mot Björnsons
starka person. Dennes överströmmande, björnstarka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
