Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reste. Särskilt enträget manade honom Björnson att
oförskräckt upptaga striden, men Strindberg hörde
förmyndaretoner i Björnsons brev och svarade fränt,
avsnäsande. Hustrun manade honom att stanna i Schweiz,
och hans ryske vänner sökte bevisa för honom att den
som underkastade sig ett straff därmed erkänt detta
som rättvist.
Emellertid höll förläggaren (Bonnier) på att råka fast,
om Strindberg utebleve. Det ville nu icke Strindberg.
Han och K. O. Bonnier, som rest ned till Genève för
att förhandla med honom, sökte finna en utväg som skulle
rädda förläggaren, utan att han själv inställde sig. Han
sände in en skriftlig anmälan till rätten att han påtoge
sig hela ansvaret. Men under intrycket av nya maningar
från vänner beslöt han att resa. Samtidigt kom det
bud att Rådhusrätten fordrade personlig inställelse. Så
for då Strindberg.
Resan var spännande. I Hamburg, där de resande
efter en besvärlig färd på nattåg rastade en stund, brast
Strindberg i gråt. Men när han i Kiel skulle stiga på
ångbåten och såg att den hette Augusta Victoria (efter
exkejsar Vilhelm II:s gemål), tog han detta som ett
lyckovarsel. Augusta erinrade ju om August, och Victoria
betydde seger. I Köpenhamn fick han telegram från sin
hustru: det hade kommit varningar till Genève att han
skulle bliva häktad vid landstigningen å svensk jord. Han
for dock över Sundet men föga lätt om hjärtat. I Malmö
mötte emellertid ingen polis, och såväl tull- som
järnvägsmännen voro mycket artiga. Men så sade
biljettförsäljaren vid stationen: »Det finns ett telegram till hr
Strindberg som det är viktigt att han får före avresan».
Strindberg fick hjärtat i halsgropen: Häktningsordern?
Nej, det var bara ett telegram från teaterdirektör
Josephson att han tänkte giva Lycko-Per nästa dag och bad
Strindberg vara med.
Han fortsatte norrut på nattåget och ankom till
Stockholm morgonen den 20 oktober 1884 — icke som häktad
utan som folkhjälte. För första gången kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
