Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i Grèz, sommaren 1885, tycks det, som de
obotliga slitningarna började. Där kom det, säger han, en
natt i månskenet till handgemäng dem emellan. Det var
då, fortsätter han, som han, beredd på självmord, beslöt
att skriva sitt livs historia. Men i Aargau vänder lyckan
tillbaka. Så blir det åter värre. Från Lindau rymmer
han i början av 1887, utan att röja sin avsikt, till Wien.
Men han återvänder, jagad av längtan, och upplever med
henne en »förtrollad vår, tillbragt i gränslös kärlek». Det
är dock i Lindau som den dittills största krisen kommer.
Där upplever han »det pinsammaste ögonblicket i mitt
olyckliga liv», då han begår »ett helgerån, ett nidingsdåd,
ett brott mot naturen att slå en kvinna, en mor!» Under
detta år låter han ock i Stockholm vänner undersöka,
om hon där varit honom otrogen. Naturligtvis upptäcka
de intet sådant. [1] Men nu kräver han skilsmässa och
lämnar henne. Han återvänder men vill låta skilsmässan
hava sin gång, medan hon lever hos honom som hans
älskarinna. Skilsmässan kom ej till stånd. Men när de
tillsammans reste till Danmark, behandlade han henne ej
som sin hustru. Då de skulle äta middag på en restaurant,
kunde han sitta vid ett bord med en vän och låta
hustrun med barnen sitta vid ett annat bord utan att
låtsa om henne. Kort förut hade han för sin bordskamrat
(Axel Lundegård) nämnt den ene kände mannen efter
den andre och försäkrat att denne varit hans hustrus
älskare. Det var vid denna tid han skrev En Dåres
Försvarstal. Och dock, boken slutar ej i hat, utan
sålunda: »Nu är historien slut, Älskade. Jag har
hämnats: vi äro kvitt — — —». Än en gång fogas
äktenskapet ihop. »Herre Jessus, vad den kärleken är seg!»
skriver Strindberg till sin kusin Oskar i september 1888.
Han tillägger: »När banditer och rackare här kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
