Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början dramer om sitt äktenskap. Men nu, hur helt
andra dramer än förr! Då dramer om kärlekens seger,
nu om hatets. Också till formen bliva de nya helt
naturligt grundolika de förra: icke romantiska längre utan
realistiska. Dock, liksom Strindbergs romantiska dramer
buro en för denna diktart ovanligt stark verklighetsprägel,
så äro hans realistiska dramer visst icke rent verklighetstrogna.
Då Strindberg ej längre tillät sin fantasi att
kasta skönhetsglans över livet, tog den sig, okuvlig som
den var, i stället utlopp däruti att den gjorde livet
hemskare, vildare, mer majestätiskt ont än det är. Nydanare
var Strindberg också på detta område. Sådana dramer,
så förfärande och samtidigt imponerande, så livssanna
och på samma gång olika livet, så fyllda av djärvt
tänkande över tidens problem och samtidigt av ursinnig,
förtärande, individuell lidelse, hade ingen svensk och
näppeligen någon utlänning förr skrivit.
Hans första drama i den nya stilen hette Marodörer
och skrevs senhösten 1886, omarbetades 1887 i Danmark
med hjälp av Lundegård samt omarbetades åter av
Strindberg ensam och trycktes 1888 under titeln
Kamraterna. De ändringar Strindberg gjorde eller lät göra
i stycket avspegla omskiftelserna i hans eget äktenskap.
Först var stycket bittert, sedan blir det mildare och
slutar glatt, till sist segrar åter kvinnohatet och slutet blir
t. o. m. brutalare än förr.
I anslutning till de noveller i Giftas II som håna
själarnes sympati, skildrar dramat en man (en konstnär),
vilken av aktning för kvinnan lever som kamrat med
sin hustru (en konstnärinna), giver henne full frihet, gör
henne helt till sin jämlike, ja låter henne sköta hela den,
gemensamma kassan. Hon tackar honom genom att tyrannisera
honom, nedsätta honom i andras ögon, skaffa
sig triumfer på hans bekostnad.
Särskilt lägger Strindberg mycken vikt vid att hon
själv klär sig halvt som en man och antager manliga
vanor men söker få männen att kläda sig och uppträda
så kvinnligt som möjligt. Det är tydligen Strindbergs i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
