Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner, även de som ibland kunde klandra hustrun, hade
liksom hon märkt hans nu alltmer tydliga själsförmörkelse.
Han är orubbligt övertygad att han har rätt och tror att
världen måste se det, men då ändå världen synes taga
hustruns parti, så fruktar han att man av ondska eller
svaghet tänker svika sanningen och inspärra honom på
dårhus — skådespelets tvångströja. Och så blir det,
tänker han, som han skriver i En Dåres Försvarstal,
att han till sist ligger i hustruns nät och sprattlar.
När i dramat hustrun får makten över sin man genom
att väcka tvivel på hans faderskap till barnet, skymta
däri Strindbergs egna sjukliga fantasier om sin hustrus
otrohet. Liksom i Giftas II anklagar han kvinnan
för att ej kunna älska; mannen är blott en försörjare
för henne och barnet. Hon kan endast älska som mor,
därför att modern har ju makten över sitt barn; när
mannen kommer mot henne som älskare med erövrarkrav,
hatar hon honom. Detta gäller nu den moderna
kvinnan. Det finns också andra, gammaldags moderliga.
Men alla hålla de ihop mot mannen, t. o. m. Ryttmästarens
gamla amma hjälper hustrun att få på honom tvångströjan.
Men ändå dör mannen med en välsignelse över
kvinnan-modern på sina läppar.
Fadren sändes av Strindberg till Zola, som svarade
med ett artigt och lovordande brev. Dock anmärkte han
fullt riktigt att endast mannen i stycket (som ju var
Strindberg själv) var individuellt tecknad, de övriga
personerna voro blotta typer.
Även hjältinnan i Fröken Julie (skriven sommaren 1888
i Danmarkt, tryckt samma år) är en mankvinna och en
manhatande kvinna. Men hon kan verkligen älska (ehuru
blott kroppsligt), därför går hon under. Hon lockar
nämligen en betjänt till ett kärleksförhållande men råkar
själv i hans våld, skymfas av honom och kan endast
rädda sig ur sin skam genom självmord. Stycket är
enligt Strindbergs egen uppgift byggt på en sann händelse,
varom han läst i tidningen; dock skönjes dess psykologiska
uppränning hos honom själv i en episod från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
