Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk / 187 (1921) Author: Erik Hedén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanliga litterära ton och även från den numera rådande
tonen i Strindbergs böcker: ett inslag av (munter och
spelande) fantasi. Novellens huvudperson gör fantasier
om och av allt vad han upplever, och därav blir han bara
lycklig, och Strindberg näns icke klandra honom. Emellertid
tycks Strindberg ha känt vissa samvetskval, därför
att han i Skärkarlsliv ej anslagit den tragiskt
realistiska ton som eljes under senare hälften av
80-talet präglar hans alstring. Han ansåg boken som ett
andrarangs verk. Den rönte ock av kritiken mindre
bifall än Hemsöborna.

Diktarstugan pä Kymendö, som Strindberg själv uppfört.

Också en annan under 1888 utgiven bok, Blomstermålningar
och Djurstycken, hör så till vida ihop med
bondeböckerna som den bygger på Strindbergs
naturkärlek och naturkunskap. Skriven hösten 1888 strax
efter den fruktansvärda Fordringsägare, är den
Strindbergs allra ljusaste verk under dessa år. Ty hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>