Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturalistiske mästare. Han är nu som alltid fiende till
allt vedertaget, konventionellt. Han vill ej att något skall
fördöljas, vore det än så rysligt eller löjligt. Skönt eller
fult, det är likgiltigt. Han vill taga bort rampen, sänka
orkestern, stänga oxögonen, tillåta skådespelarne att
vända ryggen åt åskådarne. Han vill hava möjligast sanna
och levande dekorationer. Men för att nå detta mål
måste man förenkla både dekorationerna och själva
dramerna. Därav följer att man ej kan få med hela livet.
Också hävdar Strindberg med styrka att man på scenen
visst ej skall söka fotografera allt. Det är icke det vanliga,
regeln, som skall framställas. Nej, det är den stora
naturalismen som kräves, den som skildrar livets stora
ögonblick, de stora slagen.
Man märker lätt att Strindberg nu har en annan
läromästare än naturalismen: Antiken, delvis i sin
franskklassiska spegling under 1600-talet. Han håller på
tidens, rummets, handlingens enhet. Han vill icke veta av
någon invecklad intrig, något stort antal handlande
personer. Han vill att dramat skall spelas i ett drag utan
mellanakter, blott med mellanspel. Emellertid tänker han
att man i så fall får nöja sig med korta stycken. Detta
var nog heller icke Strindberg emot, ty hans inspiration
var vanligen intensiv men kortvarig.
Också i detta teaterprogram skymtar för övrigt den nya
roll Strindberg börjar tillmäta fantasin. Han vill ej visa
åskådarne hela det rum vari dramat spelar utan blott en
del, så att de få ana resten. Detta just för att sätta
fantasin i rörelse. Han talar rentav i förbigående för
versen, vilken naturalismen så grundligt bannlyst från
scenen, och vilken han själv blott för några år sedan ansåg
sig böra förakta.
Naturligt nog har han format sitt teaterprogram så
att det passar honom själv. Han klandrar skarpt det
hävdvunna kravet att i dramat personernas karaktärer
skola vara enhetliga. En karaktär är blandad, säger han,
av mångahanda element, och en handling, särskilt en
avgörande, förestavas ej av ett motiv utan av många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
