Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkskrock som Strindberg, hur starkt han än väpnar sig med
tvivel, ej helt kan bortvisa, och som ständigt gäckar hans
forskarmöda.
Den dragning mot en ny diktningsform, som skymtar
redan i Den Romantiske Klockaren på Rånö,
i Tschandala, i En Häxa och i Samum,
framträder som synes alltjämt. Den yppar sig i Strindbergs
nyvaknade kärlek för vers, vilken han nu ej längre finner
generande utan hedersam, i Silverträskets mystik,
i Himmelrikets Nycklar med dess sagofigurer
och fantastiskt växlande scener samt ej minst i det
nervöst-aristokratiskt utsökta skönhetssinne som präglar
I Havsbandets hjälte liksom i den lyrik vari boken
utmynnar. Vid denna tid stod ju också den svenska
litteraturen inför en betydelsefull brytning: 90-talet avlöste
80-talet. Det var närmast två krafter som åstadkommo
brytningen: dels Nietzsches övermänniskolära, vilken
dock endast för en kort tid utövade något starkare
inflytande; dels en längtan efter skönhet, formell välklang,
fantasins lek, livsglädje.
Riksom Strindberg i och med Röda Rummet
inledde 80-talet, gav han med I Havsbandet signalen
till dess avlösning. Men han blev ej den som skapade
den nya tiden. Då Heidenstam 1890 jämte Levertin
ämnade utsända den märkliga stridsskriften mot 80-talet,
Pepitas Bröllop, vände han sig hänsynsfullt till
vännen och mästaren Strindberg och frågade denne om
hans mening. I sitt svar avsvär denne fortfarande
Zolaismen och framhåller även om Zola att denne ofta visar
ut på livsglädjen. Men han håller fast vid naturalismen
som världsåskådning. Därmed har han angivit vad som
hindrade honom att bliva en av 90-talets skapare. Andra
diktare kunde ändra sin form utan att väsentligen ändra
sin livsåskådning, Heidenstam framhåller uttryckligen i
Renässans, den nya diktningens första programbok,
att han ej ansåg den nydaning av diktens form han där
krävde behöva medföra någon genomgripande ändring
av åsikter. Men Strindberg kunde ej gå tillväga på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
