- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
231

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


XXIV.


IRRVANDRAREN.



I slutet av september 1892 kom Strindberg till Berlin
och slog sig ner bredvid Ola Hanssons i Friedrichshagen.
Han fann sig snart omgiven av en vänkrets som
innefattade en ganska väsentlig del av den germanska
kulturvärldens radikala intelligens och dessutom en del
icke-germanska eller mer tvivelaktiga storheter. Där fanns som
stadigvarande eller tillfälliga gäster, utom Ola Hansson
och hans fru, Bengt Lidforss, Holger Drachmann, Knut
Hamsun, den norske dramatikern Gunnar Heiberg, de
norske konstnärerna Edvard Munch och Christian Krogh,
vilka båda tecknade eller målade Strindberg, den tyske
lyrikern Richard Dehmel, vilken besjöng honom i en
dityrambisk dikt, den tyske författaren O. E. Hartleben,
den tyske läkaren C. L. Schleich, vilken i en liten bok
berättat sina minnen från Strindbergs Berlintid, polacken
Stanislav Prsybyszevski, medicinsk forskare och
skönlitterär författare, samt några svensk-finnar: diktaren K.
A. Tavaststjerna med sin unga vackra fru, vilken som
skådespelerska ville göra Strindbergsroller, kompositören
Jean Sibelius samt författaren Adolf Paul, vilken givit
en mot Strindberg mycket hätsk skildring av deras samliv.

Sällskapet höll särskilt till på ett värdshus i hörnet
av Unter den Linden och Neue Wilhelmsstrasse, kallat
Zum schwarzen Ferkel (»Svarta grisen»), och gjorde
allt för att dess samliv skulle bliva värdigt lokalens
galghumoristiska namn. Namnet tycks för övrigt lokalen ha
fått just av Strindberg (Ad. Paul antyder detta). I ett
brev säger Strindberg själv att den hette Klostret. Där
fanns 900 sorters starkvaror. Samkvämen därstädes
buro en frigjort ästetisk prägel av vildhet och snille.
Höglitterära samtal växlade med otyglat skämt, gräl med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free