Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk / 249 (1921) Author: Erik Hedén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samspråket kom man in på magin. Strindberg utbrast: Säg mig
namnen på edra fiender, jag skall förgöra dem! Han
behövde bara få deras porträtt, så skulle han sticka ut
ögonen på dem, och därmed var det gjort. Brandes
undanbad sig dock vänligheten, ty som han sade: »till mina
få fördomar hör att jag ej vill bli avrättad».

I förbigående må nämnas att det franska visitkort
Strindberg vid detta tillfälle sände Brandes i
översättning såg ut på följande sätt:

AUGUST STRINDBERG

F. d. amanuens vid Kungl. Biblioteket i Sverge.

Innehavare av Kejserliga Ryska Geografiska Sällskapets medalj.

Medlem av Franska Astronomiska Sällskapet,

av Paris’ dramatiska författar- och kompositörförening

och av Alliance Française.

Den som utan lust att triumfera över Strindbergs olycka
första gången läser Inferno nödgas, det förstås
av det sagda, gång på gång med ängslan fråga sig: är
han klok eller icke? Med stor ansträngning kan man
tvinga sig att svara ett tvivlande ja under bokens förra
hälft. Men man vänder var sida med ångest: är
vansinnet otvetydigt på den nästa? Och det fruktade
ögonblicket kommer. I kapitlet Helvetet. Där skildrar han hur
han efter överflyttningen från Frankrike till Sverge
sommaren 1896, sedan han slagit sig ner hos sin gode vän,
den utmärkte läkaren A. Eliasson i Ystad, under vistelsen
i dennes boning, en av de originellaste bland stadens alla
gamla vackra gårdar, angreps av en skräck som blev
alldeles förfärlig. Han trodde vännen ville mörda honom
och ruvade över tanken att han kanske borde förekomma
detta genom att mörda vännen. Han störtade upp
mitt i natten, flydde genom gatorna till stadsläkaren och
väckte denne. Lyckligtvis var denne teosof och hade
därigenom lättare att trösta honom.

Men just i Ystad kom också vändningen. Frälsningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>