Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk / 256 (1921) Author: Erik Hedén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strindbergs bostads i Lund 1899.

1897, när han var i Hälsingborg [1] och superade å ett
hotell tillsammans med redaktör Valter Bratt, vilken
skulle hjälpa honom med hans resbestyr, hörde han
ovanför sitt huvud det buller som han tyckte alltid förfölja
sig. För säkerhets skull sporde han tidningsmannen, om
även denne hört bullret. Jo, det hade han — ty det
var ett mycket naturligt buller, det kom från några gäster
som reste sig upp från bordet, en sak Strindberg glömt
att taga med i räkningen. Händelsen röjer emellertid
en viss kritik mitt i kritiklösheten. Strindberg hade
tydligen svårt att skilja verklighet från fantasi, men det
märkliga är att medan han stundom misstänkte verkligheten
för att vara fantasi och ofta tolkade den fantastiskt,
så tycks han endast helt sällan ha tagit rena fantasier
för verklighet. Hans tanke tjänstgjorde då för tiden
opålitligt, men den tjänstgjorde dock; och hans sinnen
tjänstgjorde ännu bättre. De sade honom vad som var
men blott sällan vad som icke var. Därutinnan förblev han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>