Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Givetvis gå dess egentliga rötter dock djupare ner i hans
upplevelser. Man ser att han använt motiv dels ur sin
första äktenskapshistoria — Adolphes välvilja och
förtroende mot Henriettes älskare erinrar om Wrangels mot
Strindberg, och det döda barnet är nog hans och Siri von
Essens första — och dels ur sin andra. Man ser ock att
han numera definitivt inordnat sig själv under formeln:
syndig men förlöst genom botgöring. Det finnes drag av
Strindberg själv både hos Adolphe och hos Maurice —
mest dock hos den senare, som till sist blir den religiöse
botgöraren. Han anser tydligen att religionen ej blott
räddar från domen utan ock från en del av boten. Maurice
får ju behålla sitt framgångslovande kall och återvinner
t. o. m. Jeanne. Det är uppenbarligen den »stilla
kompromisskristendomen» från slutet av Legender
som nu fastare utformats.
Märkligt nog är Jeanne, styckets goda genius, en kvinna
av ringa stånd, och hennes bror Émile, som blott är en
enkel arbetare, uppträder också mycket ädelt.
Det jämförelsevis ljusa slutet å Brott och Brott
vittnar om att författarens eget liv börjat ljusna. Han
fick nu utan minsta svårighet sina böcker förlagda, alla
på Gernandtska förlaget, han fick mycken vänlig uppmuntran
av Geijerstam, och han fick honorar så ovant
höga att han häpnade. En gång när han fick löfte om
1,000 kr. för en bok, trodde han att han läst fel, och att där
skulle stå 100. Särskilt gladde det honom att kunna sända
pengar till sina barn i första giftet, vilka nu jämte
modern vistades i Finland. Siri von Essen försörjde där
sig och dem, under outtröttliga mödor, medels översättningar,
kurser i dans samt lektioner för skådespelare i
talkonst.
Vid denna tid fann också Strindberg i Emil Schering
en tysk översättare som under hela hans återstående liv
outtröttligt tolkade honom och förkunnade hans ära.
Någon litterärt framstående översättare var icke
Schering, men han har onekligen gjort mycket för de
Strindbergska verkens spridning och anseende i utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
