Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(d. v. s. sitt eget) avfall och försvarar det. Enkel och
enhetlig är alltså hans ståndpunkt icke. Han säger själv
att politiken vart avsevärt krångligare på 90-talet — till
detta tidrum är bokens handling förlagd — än under
årtiondet förut. Han använder ock som talrör personer med
åtskilligt skiftande åsikter. Dock blir huvudintrycket av
boken en känsla att den gamle Strindberg för första
gången sedan medlet av 80-talet dykt upp igen, och att denne
unge gamle lyckats rädda förvånande mycket av sin
mogna ungdomstids ideal. Man får för övrigt minnas
att Röda Rummets Strindberg också han var allt annat
än ensidig och osammansatt i sin åskådning.
I Götiska Rummen upplivar Strindberg med iver
och fröjd sin under 70-talet redan framskymtande och
under 80-talet fullt utbildade åskådning i kvinnofrågan.
Han vänder sig mot kvinnoemancipation och kvinnodyrkan,
han vill först giva kvinnan rösträtt, när hon blir
förståndig, han hävdar skilsmässans nödvändighet, han
förtäljer flera äktenskapshistorier, delvis men visst icke
enbart byggda på hans egna. Dock saknas här den
sönderslitna tonen från de senare Giftas-historierna, kvinnan
fördömes ej så helt och enbart som där. I Gustav och
Brita Borgs skilsmässohistoria t. ex., är visserligen
hustrun den elaka och mest skyldiga, men hon är ingen
vampyr, och mannen har, fast i stort sett nobel och fin,
intrigerat mot sin brors äktenskap — varjämte han har
föråldrade åsikter. Dessutom innehåller boken en
säregen, övervägande vacker kärlekshistoria om en
emanciperad ung dam, Ester Borg, och en sant aristokratisk, frisint
greve, vilken till sist lyckas rädda sin älskade från
emancipationen och för äktenskapet.
Starkast har ju Strindberg ändrat sig sedan ungdomstiden
i religiöst avseende. Han skildrar hur han räddats
från 80-talets trånga naturalism genom Nietzsches
blick för det stora, hur han sedan lämnat
övermänniskofilosofen bakom sig men ännu, liksom i Inferno,
kvarhåller övermänniskoidealet, fast kristnat. Detta med hjälp
av Josephin Péladan och Swedenborg, vilken senare nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
