Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättskänsla som förestavade hans ståndpunkt rojer han
när han säger: »Brödrafolk äro vi, och mellan bröder
härskar sällan sympati, i allmänhet i varje fall». Men
så omtalar han till sist efter norrmännens revolution att
han på Furusund hissat en ren svensk flagga utan
unionsmärke: »Kainsmärket är borta, ty nu har broder upphört
att slå broder — efter vad vi hoppas».
Men han var icke endast polemisk. Han uppträdde
ock utan stridsrustning för att bringa tack och heder åt
nyss eller för länge sedan döde författare som han
älskade. När år 1903 den unge själslivforskaren Otto
Weininger dog för egen hand efter att ha väckt ett
sällsynt uppseende med sin våldsamt kvinnofientliga bok
Geschlecht und Charakter, skrev Strindberg
några ord [1] för att ära hans minne »som minnet av en
tapper manlig tänkare». Självmord och kvinnohat — det
var ju de ödesdigraste själsfaror med vilka Strindberg
själv ända sedan ungdomen brottats. Weininger hade å
sin sida påverkats av Strindberg. I ett par brev till en
den avlidnes vän [2] lämnar Strindberg några intima
bikter om de upplevelser han haft gemensamma med
Weininger samt även om de upplevelser, självmordet och
äktenskapet, som de icke haft gemensamma. Han omtalar
hurusom han själv stått vid självmordets rand. Han
påstår att han gjorde det redan 1880, vilket dock strider
ej blott mot tonen i hela hans diktning då utan ock mot
En Dåres Försvarstal, där han sannerligen icke
förtiger något av lidandena i sitt första äktenskap. Helt
säkert överdriver han däremot ej, när han sade sig för
några år sedan ha ämnat gå bort, ty han såg sig sjunka
och ville icke sjunka; men »jag levde vidare, emedan jag
trodde mig finna att vår förbindelse med jordanden
Kvinna var ett offer, en plikt, en prövning». I ett annat brev
går han in på den av honom vid denna tid ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
