Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensam sak och bojkottat förlaget. Den ene av dess
förläggare, f. d. pastor Björck, är medlem av Frisinnade
klubben, till vilken även undertecknad hör. Jag antager
att jag icke kommer att träffa honom där vidare».
Bo Bergman i Dagens Nyheter uttalar, fast mindre
temperamentsfullt, precis samma mening: »Det är en
bok som aldrig borde ha skrivits, och som icke berättigar
till någon litterär kritik. Björck & Börjesson köpte
betet för att meta guldfisk på. Men det finnes
någonting som heter fiska i grumligt vatten, och det lär inte
följa någon ära med i den fångsten».
Sydsvenska Dagbladet finner boken vara »en av de
svartaste litterära ogärningar som någonsin förekommit».
Även Social-Demokraten (V. v. K.) är helt klandrande.
Men det är påfallande att i den rena högerpressen är
tonen åtskilligt annan. Nya Dagligt Allehanda finner
visserligen boken vara en nidskrift men likväl kött av
Strindbergs kött och ben av hans ben alldeles som flera
föregående arbeten av hans hand, och tidningen erinrar
om att i många av hans tidigare arbeten förläggarne låtit
honom ha kvar detaljer av personligt smädande art.
Fredrik Vetterlund i Aftonbladet finner att författarens
talang ej häller här förnekar sig. I Hälsingborgs
Posten tog en insändare boken i försvar, emedan den vänt sig
mot »det litterära dekadanskotteriet». Än tydligare
talar Göteborgs Aftonblad, som anser att Strandberg
»ingalunda är svårare nu än han varit i sina föregående
böcker», men, säger tidningen, »i sin senaste bok vänder han
sig just mot detta Stockholmska (och även mot ett
motsvarande Göteborgskt) kotteris avgudar och deras
verksamhet. August Strindberg, hur vågade du?»
Dock även från vänstern ljödo stämmor som bröto av
mot den samstämda kören: främst Ossiannilssons. Denne
framhöll i Ny Tid som bokens graverande svaghet »att
den åsyftar personporträtt i stället för
tecknade typer», men han underströk ännu mer, att
»stilistiskt är boken ett mästerverk. Åtminstone har jag aldrig
läst något av Strindberg jämförligt med den underbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
