Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fantasiskildring helt byggd på naturkunskap, på en
naturkunskap vars alla rön betytt nya inblickar i naturens
skönhet. Därigenom att Strindberg uppbygger landskapet
geologiskt, ända från grunden, får hans fantasiland
en sällsynt fasthet och klarhet. Därigenom att han
känner färg- och glansskiftningarne hos så många sten- och
växtrikets föremål, övergjutes hans landskap av ett
skimmerspel, lika naturligt som oanat nytt. Därigenom att
han känner de sällan hörda, klangrika namnen på så
många naturföremål, blir det en liknande, ohörd och
kärnfrisk, glans över hans språk. Strindberg är särskilt
ivrig att smycka sitt idealland med de naturliga
ädelstenar vilka nämnas oäkta. Redan i Blå Boken (Det
Sköna och Det Dyra) har han klandrat föraktet
för dessa — han förde, t. o. m. då det gällde stenriket,
underklassens talan.
Det skönhetsland han skildrar, vilket naturligtvis är
en ö — ty hur skulle Strindberg kunna undvara havet?
— är en ny De Lycksaliges Ö, där frånvaron av
förslavande arbete och tyngande föda gör livet fritt och
skönt, oskyldigt och kärleksfullt. Dock har det naturalistiska
paradis Strindberg under 80-talet skildrade nu
fått en religiös-etisk färgton. Så är det ej heller nu
längre ett förlorat paradis utan ett till vilket mänskligheten
efter jordelivets slut uppstiger, dock blott för att,
efter en kort uppfostringstid där, stiga ännu högre. Men
alla förmå icke stiga, alla förmå ej leva lyckolandets rena
och sanna liv. Dessa kastas åter ner i mörkrets värld,
vilken behärskas av ett förbund kallat Armageddon, ett
förbund av onda och lögnaktiga människor, som ingen
annan gud dyrka än sig själva — tydligen Blå Bokens
»äfflingar».
Det är särskilt en som skall kastas dit ner, därför att
han är för ond att trivas i lyckolandet — han är
särskilt för grov för att kunna höja sig till dess
okroppsligt upphöjda kärlek mellan man och kvinna. Han skall
ned på jorden för att straffas men ock för att lära —
sig och andra. Han skall dåras av dess villfarelser men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
