Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den hårresande förklaringen att Strindberg inte i
person — men i sakfrågan har rätt! Till en vidlyftig del! Det är
Strindberg som är den stora förnyaren av vår litteratur! I alla
riktningar — även och icke minst den romantiska med vad därtill
hörer.
Och han slutar:
Strindberg har för oss — svenskar och stockholmare! — blivit
förenad med själva känslan för fosterlandet. Så är han i
djupet svensk. Man tänker ej mer Sverge utan honom. Så
djupt har kärleken till Strindberg trängt in i oss från vår första
ungdom, att vi sätta oss alldeles över fakta. Strindberg är
vår, han får göra vad han vill .... Klen kärlek som faller av,
så fort föremålet inte längre är oss till lags. Det tillhör
partigängarne, som aldrig bli saliga, och de ljumma och svaga, som
fly vid första träffningen. Man upphör inte att älska en
diktare därför att han byter världsåskådning. Inte heller att älska
en människa därför att hon har orätt!
I en senare artikel avbräckte samme författare talet
om Strindbergs häcklande och kritiksjuka så: »På grund
av hans ovanskliga förtjänster om staten föreslår jag
att vi ge honom i nationalbelöning friheten att vara
missnöjd».
Närmaste följden av hr Landquists uppträdande vart
visserligen att vreden mot Strindberg fördubblades i
känslornas intensitet och uttryckens mångfald. Hr Böök drog
åter i väg. Strindbergs liberale antagonister likaså.
Göteborgs Handelstidning avbasade Aftontidningen för dess
»motbjudande sensationsjournalistik» att vilja »leva på
ett sjukt snilles fantasier». Dagens Nyheter haltade på
båda benen. Även socialdemokraternas främste man,
Hjalmar Branting, ställde sig uppenbart på de ogillandes
sida, då han i en mot Z. Höglund riktad artikel i
Social-Demokraten av 29 juli 1910 passade på att infoga orden:
»i dessa Strindbergska rötmånadsdagar, då det är så gott
om skällsord».
En ny stark kämpe uppträdde dock till Strindbergs
försvar: Bengt Lidforss. Denne var ridderlig nog att
glömma Strindbergs lynnesutbrott mot honom under
Berlintiden och poetisk nog att glömma den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
