Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lunginflammation som satte hans liv i allvarlig fara. Han
fick ej veta hur farligt hans tillstånd var, men han låg
ändå och tänkte på döden. Det var honom ett axiom att
denna blott var en »själens skilsmässa från ’förödmjukelsens
kropp’». Men han kunde ej känna det så. »När
jag ville föreställa mig andra sidan, så stängdes en dörr».
Dock var han fri från all oro för det kommande, tack
vare en likgiltighet som även rörde religiösa föreställningar
— en bekännelse som visar att Strindbergs
själviakttagelse icke ens tillät hans käraste
föreställningar att behärska hans inbillning. I stället riktades hans
blick mot det liv som gått, och detta tedde sig utan en
enda ljus punkt. »Det jag förut räknat mig till förtjänst
fann jag vara relativt intigt .... Där fanns intet att
berömma sig av». Då mindes han sitt nödlöfte i Legender
att aldrig mottaga världslig utmärkelse.
Först den 7 januari kunde han lämna sängen — han
hade blivit nervös av det ovana sängliggandet — och
den 12 var han åter i arbete. Såsom något märkvärdigt
anmärkte han att han under sjukdomen haft drömfri
sömn; det hade aldrig förr hänt honom. Under
tillfrisknandet hade han läst Ludvig Nordströms
Landsortsbohême, vars framställning av kvinnan han gillade.
Den 15 januari skrev han i Aftontidningen att han
gärna ville se sina dramer spelade på födelsedagen
såsom en protest mot försöken att nedtysta hans
dramatiska författarskap. Men någon vidare hyllning ville han
icke veta av. I Aftontidningen för 22 januari skriver
han ånyo, skildrar sina sjukdomsupplevelser och uttalar
en ännu större motvilja mot hyllningen. »Ve eder, när
alla människor prisa eder», citerar han ur Bibeln. Dock,
när han hörde att folket tänkte hylla honom med ett
fackeltåg, hade han ej hjärta att säga nej utan lovade
att söka komma ut på sin balkong och att ställa sin
»vackraste elektriska lampa med röda ögat åt Tegnérlunden»,
så att folket skulle veta vilken våning som var hans.
Hyllningsdagen var inne. Strindbergs motvilja mot
personliga uppvaktningar respekterades. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
