Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms Nation i Uppsala ville nu kalla Strindberg
till hedersledamot, men han avböjde; han hade ju lovat
att aldrig mottaga världsliga utmärkelser.
Strindberg vägrade ock att ställa de telegram han
mottagit till pressens förfogande.
»Uppmuntran är jag icke okänslig för», skrev han i
Aftontidningen, »men överskattning, uttryckande sig
medels titulaturer från hebreisk Gudasaga och jordisk
konungslighet, verkar som hädelse för mig, vilken aldrig
beundrat en Nebukadnesar eller ävlats att vara jämlik
denna världens herrar». Han säger dock till sist att han
skall gömma alla de vänliga blå papperen i ett skrin, som
»skall bara bli ett minne och mina barn ett arv, med vilket
följer förbindelser».
Av särskild art var det tack han sände Social-Demokratens
redaktörer, Branting och Magnusson: »Då jag
nu slutligen återvunnit mig själv och min ställning,
vilken på grund av min verksamhet som diktare icke kunnat
vara resolut, så vet ni var ni har mig; och därmed skall
all misstro fara». Han var med andra ord tydligen
besluten att ägna sitt återstående liv åt politiskt
skriftställen i arbetarklassens tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
