Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blekts genom den vetenskapliga kritiken. Dessutom kunde
han ej nöja sig, såsom vetenskapsmannen måste eller
borde, med att iakttaga och förklara yttre och inre fakta.
Han ville ock ständigt, genast värdesätta dem. I hans dikt
åtföljes städse och omedelbart det skildrade livsintrycket
av Strindbergs själs återverkan mot intrycket. I fråga
om honom sparas vi det grubbel som så mödat
Ibsentolkarne, grubblet om vad författaren själv, till skillnad
från sina figurer, tänker och anser. Strindberg är som
diktare först och sist personlig, subjektiv. Han blir
objektiv, blir verklighetsskildrande därigenom att hans
personliga mottaglighet för intryck och hans personlighets
drift att utvidga sig genom ständigt nya intryck voro så
oerhörda.
Hans intryck kommo först och främst genom synsinnet.
Han har själv karaktäriserat sig som »visör» och
förtäljt att han redan i skolan lärde sig mer genom att
se än genom att höra. Strindberg var ju musiker såväl
som målare. Men musiker var han tydligen mera till
själen än till örat. Hans versform röjer lika litet sinne
för rytmens takt som mycket sinne för dess liv. Att
Strindberg blott i kvantitativt ringa grad vart lyriker
härrörde tydligen mest av hans leda vid den för honom svåra
verstekniken. Hans målning var ju också tekniskt
bristfällig. Han hade mindre sinne för form än för färg —
därför vart han målare, ej skulptör — mera sinne för de
stora än för de noggranna dragen. Men måleriet gav
honom vad han däri egentligen sökte: verklighetsmaterial
för hans stämning — hans intensiva stämning. Jämför
man honom med en annan målarpoet, Heidenstam, så
finner man lätt att han saknar dennes sinne för det
pittoreska. Strindberg hör över huvud ej till de särskilt
bildrika poeterna. Det är typiskt att när han som t. ex.
i fragmentet Armageddon skildrar en rent fantasivärld,
alltså rör sig med idel poetiska bilder som dikteriskt
byggnadsmaterial, så griper han ständigt till vetenskapen
för att hämta sitt bildspråk därur. Vad Strindberg återgiver
i sin dikt av målande bildspråk är antingen bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
