Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blodbrist och bleksot.
En planta, vars rötter nedsättas i en s. k.
närsaltlösning, växer, blommar och trives, liksom rotad i jorden.
Men om man berövar lösningen, vilken innehåller alla
för plantans tillväxt erforderliga element, dess
järnhalt, förändras snart försöksplantans utseende.
Visserligen fortsätter den att växa, men man märker snart
att den saknar ett visst krafttillskott, dess friska
grönska försvinner, dess livskrafiga färg bleknar. På en
sådan tynande planta kommer man ofrivilligt att tänka
vid anblicken av ett barn, långt till växten, men med
ett omisskännligt drag av trötthet och mattighet över
sig, med ett ansikte där den sunda ungdomens friska
färger förbytts i glåmig blekhet. Ett sådant barn lider
samma brist som den tynande plantan, brist på järn
— och därmed blod, färg och liv.
Det ytterst intima sambandet mellan järn, blod och
liv har sedan lång tid tillbaka varit känt och
konstaterat. Redan när man för första gången fann järn
kemiskt bundet i blodet, började man forska efter, om
järnets förekomst i blodet endast var tillfällig och om
det alltså utan skada kunde saknas, eller om det
spelade någon viktig och betydelsefull roll. Sedan man
konstaterat att järnets närvaro är av allra största
betydelse, blev forskningens närmaste mål att undersöka
möjligheten av att på konstlad väg tillföra kroppen
järn och om det i form av medicin intagna järnet
verkligen kunde upptagas och utnyttjas av blodet. Härvid
fann man icke blott att detta är möjligt, utan man
konstaterade även nödvändigheten av medicinell järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
