Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bensår.
Om ett åderbråck (se sid. 141) vanskötes, uppstå ofta
djupa och svårläkta sårnader å underbenen. Ådrornas
väggar kunna stundom slutligen brista, varvid någon
gång svåra blödningar uppstå.
Att börja med visar sig ett helt litet sår, vilket
emellertid är särdeles envist och icke vill läkas. Småningom
svullna sårets kanter och i dess mitt framträder var.
Såret blir allt större, och ofta utvidgar det sig så att
det kan täcka en tredjedel av underbenet (se fig. 44
och 45). Stundom bildas flera sår, ofta å båda
underbenen samtidigt.
Denna sjukdom ar icke omedelbart livsfarlig, men
kan förorsaka den sjuke svåra obehag. Nattetid inställa
sig stickande och brännande smärtor, vilka förhindra
sömnen, och om dagen hindras den sjuke i hög grad i
sitt arbete. De i såret bildade, giftiga ämnena inkomma
i blodomloppet; småningom minskas matlusten och
allmänbefinnandet försämras. Om ett sådant tillstånd får
fortfara utan att något åtgöres, blir det till sist
outhärdligt och en verklig pina för den sjuke.
Det är en allmän villfarelse, att man icke bör
hopläka ett bensår. Man tror med orätt, att sjukdomen i
så fall skall "slå sig inåt". Detta misstag torde bero
därpå, att bensår ej sällan läkts helt ytligt; härvid hava
emellertid de sjuka substanserna spritt sig under såret
och sjukdomen i själva verket förvärrats. En sådan
utgång är vid användandet av Heumann-medlen (Pedi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
