Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gikt och reumatism.
En av de vid digestionen ("matsmältningen")
uppstående avfallsprodukterna är urinsyran. Denna medföljer
till en början blodet och frånskiljes senare, om kroppen
är frisk, genom njurarna; såsom redan namnet
antyder, förefinnes den i stora kvantiteter i urinen.
Urinsyran är svårlös
lig i vatten, i
synnerhet om dess temperatur
är lägre än kroppens.
Om blodets
urinsyrehalt är abnormt stor,
så avsätter sig urinsy
ran i fina, smala
kristaller, vilket sker i
synnerhet på sådana
ställen som äro särskilt
utsatta för avkylning,
såsom t. ex. öronmusslan, fingerlederna, stortårna,
knälederna eller sådana delar av kroppen som på grund av
väderleksförhållanden m. m. blivit avkylda: ryggen vid
starkt regnväder, höfterna vid liggande på kall och våt
mark o. s. v. Genom de nålformiga urinsyrekristallerna
uppstå härvid de smärtor, vilka i dagligt tal
benämnas giktsmärtor.
En eller ett par dagar före ett giktanfall erfar den
sjuke vissa känslor av obehag, hans humör blir dåligt,
matsmältningen oregelbunden. Dessa förebud kunna
visserligen stundom utebliva, men plötsligt, i allmänhet
omkring midnatt, inställa sig häftiga smärtor i en
stortå. Dennas leder bliva styva, huden blir spänd och röd
och ytterst känslig vid varje beröring. Även det
lättaste tryck, såsom t. ex. av ett lakan eller dylikt, plå-
»Giktknolat»
Fig. 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
