Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näsan.
Genom näsbenets broskartade fortsättning delas
näsans hålighet i tvenne hälfter, vilka stå i förbindelse
med svalget och strupen.
Näsans inre väggar äro beklädda med slemhinna,
vilken hållas fuktig medelst slemkörtlar och från
ögonvrårnas tårkörtlar kommande tårvätska. I näsans
slemhinna sluta i en mängd oändligt fina förgreningar de
från hjärnan kommande luktnerverna.
Näsan bör alltifrån barndomen ägnas god vård. Barn
få icke peta sig med fingrarna i näsan; härigenom
infekteras och irriteras slemhinnorna. Dessutom måste
man lära barnen snyta sig riktigt d. v. s. blåsa i
näsduken men ej tillknipa näsborrarna, varvid till följd av
det ökade lufttrycket i näsa och svalg
öroninflammationer kunna uppstå. Barnen få ej heller stoppa
främmande föremål i näsan t. ex. ärter, körsbärskärnor el.
dyl. Om en dylik tingest satt sig fast i näsan,
framkallas medelst några snuskorn, kittling med en fjäder
eller annat lämpligt medel en nysning; om man ej
härigenom med lätthet kan avlägsna föremålet, måste
läkare tillkallas.
Svulster i och bakom näsan, s. k. adenoida
vegetationer, ("polyper"), måste stundom bortopereras. Barnet
vänjer sig eljest på grund av den tilltäppta näsan lätt
vid den oriktiga metoden att andas genom munnen; det
besväras dessutom av tyngd i huvudet och en viss
oförmåga att klara tankarna (först och främst på grund
av den genom försvårad andning oroliga sömnen), ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
