Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svimning.
Redan på utseendet kan man sluta sig till om en
medvetslös är avsvimmad eller har fått ett slaganfall. I
första fallet är ansiktet likblekt, i det andra högrött.
Man tillför den avsvimmade rikligt med frisk luft,
lossar på trånga kläder (kragar o. dyl.) och giver
honom friskt vatten. I svårare fall lägger man den
bedövade på rygg med huvudet lägre än den övriga
kroppen, så att blodet strömmar till huvudet. Man håller
retmedel (salmiak) under näsan och giver en kall
av-rivning på huvud och bröst. I nödfall företager man
konstgjord andning (se sid. 253).
Sätta i halsen.
Om någon har satt en tugga, ett fiskben eller dylikt
i halsen, så försöker man att taga ut detsamma med
fingrarna. Man fattar personen ifråga, isynnerhet när
det gäller barn, med vänstra handen om näsan,
därigenom måste munnen ovillkorligen öppnas, och man
kan komma åt med fingrarna. Lyckas icke detta, så
slår man kraftigt med handen mellan skulderbladen,
varigenom luft utstötes ur bröstkorgen och det som
fastnat i svalget brukar komma med upp. Eljest
försöker man med att äta hårt bröd eller genom att äta
potatismos föra fiskbenet vidare ned genom svalget, väl
nere i magen är det icke så farligt längre.
Vrickningar.
Vid vrickningar måste man tillse, att den vrickade
leden får behövlig vila. Omslag med
aluminium-subacetatlösning (Burows lösning) anlägges och
behandlingen överlåtes till läkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
