Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRORD.
EFTERFÖLJANDE dikthäfte framträder icke med
anspråk på konstnärlig formfulländning. Minst
af allt vill författaren ge oss “konst för konstens
egen skull”. Det är tendens-diktning, den talar i
första rummet till vårt kritiska förstånd, men också
till vår goda vilja.
Ernst Hellborg karaktäriserar själf i ett bref till
mig sina värser så här: “De äro ej tillkomna med
anspråk att dömas från poetiska, estetiska synpunkter.
De äro räta, släta och enkla — afsedda för motsvarande
fattningsförmågor. De äro gnistor, viljegnistor,
afsedda att efter förmåga tända i någon själspunkt hos
medvandrarna “på vägen” mot målet, allas vårt
mål: lys over landet! — eller åtminstone glimma där ett
ögonblick.”
Men när viljan framåt i vissa stunder genomglödgar
hela ens varelse, så lyftes en författare äfven på den
vägen upp till de känslans och känslighetens rymder,
från hvilka han kan tala som skald och siare till sina
likar. Den anspråkslöshet, hvarmed arbetaren-diktaren
Ernst Hellborg själf bedömer hvad han kunnat
skapa under fritimmarna från det dagliga släpet, är
hedrande för honom som personlighet. Men vi andra må
ha rätt att komplettera hans kritik med den erinran,
att en man som skrifvit sådant som t. ex. i detta häfte
“Maj” eller “Proletär”, den behöfver icke känna sig ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hevagen/0005.html
