Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de hördes blott om tro och kärlek hviska.
Då kunde än jag lyss till orgelljud,
vid dem jag vigdes med min sköna brud;
utaf min lycka blind, jag då än trodde,
en allgod gud högt ofvan molnen bodde.
Hur ljus, hur glad var denna tid — hur kort!
Liksom en hägring snart den flydde bort,
ack, flydde med min fröjd, mitt ljus, min maka;
den flydde...... och kom aldrig mer tillbaka.
O, bittra minne! Bruden låg där blek;
för alltid borta voro sång och lek.
Väl log hon mildt vid mina ömma frågor,
men ack, det var ett leende i plågor.
Jag led; jag höjde stundom tårad blick —
och varm var bönen, som din gud då fick.
Jag hoppades; och svaret kom...... jag lönen
snart skördade af gud för varma bönen.—
Invid min älsklings bädd jag satt en dag
och såg med sorg uppå de bleka drag,
då plötsligt hon mot mig sitt anlet vände,
en blixt af kärlek sig i ögat tände......
hon hviskade mitt namn så tyst och log,
hon sträckte ut en kallnad hand — och dog.—
Jag stod där stum, med kallsvett på min panna,
med hjärtat hopkrympt, nära nog att stanna;
jag fann ej ord, ej tår, ej klagoljud
vid detta hårda svar af allgod gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
